Att vara Mamma

Varför blir jag så himla ledsen och upprörd över att min stora pojke inte vill gå på Svenska skolan??? Det är en himla bra fråga till mig själv…särskilt som jag inte precis umgås med svenskar själv här i Italien…bortsett från två kompisar…

Jag trodde ett det skulle vara kul för honom att träffa andra barn med liknande hemmaförhållande d v s italiensk pappa och svensk mamma. Andra som känner gemenskap med en pojke som inte tvingas ha ylle mössan på vid 15 graders värme. Andra som får springa barfota på gräsmattan utan att bli bannade.

Jag trodde att han skulle fatta att det är kul att lära svenska lite grundligare. Det skulle bereda väg för hans framtid…att han en dag skulle kunna välja var han vill gå vidare Sverige eller Italien…fast det är klart, vad kan en åtta-åring förstå om sin framtid…han kan ju knappt vänta tills i morgon.

En kompis väckte mig ur min ego-trip i morse. Ja men, när din man ville att han skulle fortsätta på simskolan trots att pojken varken ville och hade stora problem gick DU ju in och medlade…

Ja just det! Det finns ju ingen större skillnad egentligen. Simning är ju till och med bättre för en ung kropps utveckling. Sitta på gumpen och lyssna och läsa gör han ju ändå större delen av sin dag…

Ändå känns det i hjärttrakten. Ändå bråkade vi och skrek i går kväll han och jag.

I morse sa jag inget…han sa; jag tänker ändå inte gå dit!

Att vara en bra och rättvis mamma utan att blanda in sina egna förhoppningar…hur gör man?

En sak är säker; jag måste ta det lugnare!!!

Annonser

3 reaktioner på ”Att vara Mamma

  1. Tjaaa du kan ju börja med att andas och sen springer du allt vad du orkar några km eller lägger dig i en skön asana och fortsätter andas och sen tänker du efter vad som egentligen är viktigt och sen , och sen , och sen ……
    Skojar mrn lite sant är det ;0) att vara mamma blir ju inte lättare med åren så man gör klokt i att hitta sina sätt att hantera sig själv på…..

    Gilla

  2. Du har faktiskt alldeles rätt… jag är ingen löpare men gå i raskt takt gillar jag (kanske mer power walk liksom). Ibland efter något gräl drar jag på mig gympadojjorna och går i väg på lång promenad….saker känns faktiskt bättre efter det…

    Idag körde jag städning, tvättning av lakan…ganska effektivt det också.

    Föredrar förstås yogan som lugnar mig allra mest…

    Gilla

  3. Åh vilket dilemma! Jag förstår om du vill att han ska få med sig ditt språk och vanor ordentligt också. Håller med Marica att det är skönt om man återerövrar sitt lugn och hittar sin balans. Men som sagt de blir större och går sina vägar, ens barn och det viktiga är väl att du stöttar honom så mycket du kan. Utan att tappa bort Sverige! Jag skickar lite styrka genom cyberrymden! Ha en superhelg!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s