Paus

Jag drunknar i tvätt.
Tvätt att kolla fläckar på och stuva in i tvättmaskinen.
Tvätt att hänga.
Tvätt att stryka.

Hur kan fyra personer, varav två vuxna, producera så mycket tvätt på två veckor?
Hur kan man stryka i 30 graders värme och en sextio procents luftfuktighet?

Allt går…försöker framkalla det där inre lugnet som inte tillåter mig tänka på allt det där andra jag måste; gå på posten, handla, plocka ihop till kläder som behövs vid sommarhuset, fixa något att äta…

Klar…eller nästan i alla fall…

Jag ger mig en paus som present. En skrivpaus. Det vill säga inte en paus i skrivandet utan en paus att skriva i.

Tänker tillbaka på i går kväll…

Vi var ute mannen och jag.
 Farfar hade tagit med sig barnen till havet. Han ska ha dem till i morgon eftermiddag då vi kommer dit. Jag trodde aldrig att han skulle gå med på det. Min svärmor är så dålig att hon kissar i sängen nu. Svärfar är utan sin ukrainska hjälp som är på semester. Två barn att ta hand om till på köpet tänkte jag skulle bli mer än vad han ville prova på. Trots detta erbjöd han sig. Jag kan bara tacka och ta emot. Att får städa och fixa utan avbrott…mer än mina självvalda sådana förstås…är ett privilegium.

Och så det här med att kunna gå ut på kvällen.
Vi är inga nattmänniskor, mannen och jag, men ibland är det kul att få njuta av stink-bomben Rom som förvandlas till romantisk stad på sommarkvällen.

Vi begav oss till centrum…där är vi nästan aldrig sen barnen kom.

Vi gick en promenad och tittade på folklivet vid Piazza Navona.

Vi åt på ett ”enoteca”, en sorts vinkällare med få, lätta rätter. Vi drack ett gott rött vin och åt linssoppa (jag), rostbiff (mannen), grekisk sallad och Baba Ganoush: äggplantemos (båda).

Sen gick vi mot Castel Sant Angelo för att kolla in marknaden som ställs upp där varje år.

Min man köpte en Tibetansk skål till mig. Oerhört kraftfull. På yogan använder sig läraren ibland av en sådan under avslappningen…underbart!

Därefter strosade vi en stund längs Tiberns kant. De har även i år satt upp pubar, diskotek och två pooler.

Visst är det bra för själen att i bland få leka turist och inte se det smutsiga vattnet och kloak-råttorna i det.
Visst är det bra för själen att bara vandra runt och njuta.

Annonser

En reaktion på ”Paus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s