Fast det känns som om jag sålt honom…eller ska göra det…har inte lämnat in papperna än…så börjar jag lugna mig nu.
Det kan väl bli bra om han får hjälp i klassen också.
Måste sluta tänka ilskna tankar om socialassistenter som snabbt blir kvitt ett hopplöst ärende. 
Lärare som får mera händer i klassen så att de ska slippa bryta de fina dit-klistrade blommig/glittrande naglarna.
Det här handlar ju om honom.
Min son.
Han som alltid varit emotionellt orolig.
Han som inte hittar sin plats i studiernas tempel.
Han som knappt vet vilken dag han är född.
Men han är också samma pojke som sitter timmar och timmar på rummet och åstadkommer det här:
Det handlar om att hjälpa honom klara av skolan.
Där man måste göra de alla andra gör.
Annonser

4 reaktioner på ”

  1. Jag vill också skicka en kram och en stark önskan om att ni inte ska behöva driva er sak själva; ögon som kan se och vilja hjälpa, helt enkelt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s