Vildliv på Elba

Ja, jag har varit lite orolig att mina stackars asfalts-pojkar inte skulle få uppleva det där riktigt vilda, som jag gjorde när jag var liten. Leka med lera, klättra i träd, leta saker och bygga koja. Allt utan vuxnas närhet. Fullständigt fria. Det går inte i stan. Man vågar inte låta barn dra runt själva. Bor man sen i en storstad som Rom…
Vi ska bara inte prata om det där med pinnar. Ser en italiensk mamma ett barn med pinnar i famnen blir det ett ramaskri… de kan ju göra sig illa, smågrisarna.
Att de skulle promenera själva i den lilla byn mina föräldrar bor i är möjligt…fast det finns inga andra barn där.
Därför är det med glädje som jag assisterar min stora pojke i hans kojbyggande på stranden under en av våra promenader.

Det bärs på grenar

Organiseras stolpsättning

…som man sätter ovanför dörren

En ihålig vass-pinne får fungera som dörr-flöjt…istället för klocka…

En kloss vi hittat blir till ett trappsteg

Badlakan hängs upp framför gästrummet…för deras privacy, säger han klokt sonen.

Vi hittar en grill då vi går tillbaks för att hämta lillebror. Fast jag tycker inte den ser riktigt okej ut…

Lillebror blir inbjuden att inspektera sitt rum…det är han som är ”gästen”
Badlakanet kan man även meditera på

När vi går hemåt ser vi en annan koja som till och med har gunga.
Senare leker mina barn där med kompisarna från förra året…alldeles själva…precis som när jag var liten…

En dag gör vi en pilbåge av en slangbit…den får följa med till Rom

Annonser

3 reaktioner på ”Vildliv på Elba

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s