Min andning

Det är ju inte bara den jag gör på yogan.
Min andning är den jag gör för att överleva.
Överleva i en storstad som blir allt vildare för varje år som går.
Åtminstone upplever jag den så sen jag fått mina barn.
Men andning för mig är inte bara de där djupa inandningarna genom näsan.
Den handlar även om att få in små små saker som hjälper mig att på något vis ha det jag saknar med Sverige…med det som är Sverige för mig.
När jag kom till Italien var det väldigt lite jul pyntat. Hemma hos mina svärföräldrar där vi bodde plockade man inte ens fram en julgran. Den kom fram sen. När mannen förstod mina känslor. En liten en med färdig utstyrsel. Utan den där påklädnings ceremonin, som för min del hör till, blåstes dammet bort och den fick stå på ett bord i en hörna. Lite så där med en suck.
Kanske överdriver jag när jag säger att jag kände sorg. Fast sen åkte jag till Sverige och ”tankade”. För jag behöver verkligen; levande ljus, julgran…ja även i plast och med blinkande ljus, julstjärnor, adventsljusstakar.
Nu har det ju hänt att jag inte åker till Sverige till jul. Det var faktiskt tre år sen sist. Därför fyller jag mitt hem i Rom.
Det ska vara ljushav…
 
Hyacinter och tomtar…
 
Julstjärnor…
 
Luciatåg…
 
Pepparkaksgubbar…
 
Pepparkaksbak…
 
även de modifierade pepparkakorna går bra…
 
så det så!
 
 
Och i bakgrunden skymtar min mini-julgran fram…
 
 
Annonser

2 reaktioner på ”Min andning

  1. Det där andetaget. Tänk att det rymmer allt! Jag andas djupt och långsamt mest hela tiden nu, jag mår så mycket bätre av det. Och jag förstår din längtan efter att julpyssla, den delar jag. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s