Människo möten

Det är när vi möter andra människor som vi blir berikade.
Att dela och få ta del av andras upplevelser.
Inget går upp mot det.
Vi lär oss av andra.
Även av den elaka sorten.
Ja, visst det kan väl vara svårt att inse vad man lär sig av någon som tränger sig före…eller snor ens plånbok eller så…men man kommer ändå till någon sorts klarhet i alla fall. Åtminstone om hur man inte ska göra själv.
Sen tror jag att vissa möten bara är förutbestämda.
Kalla det ödet. Kalla det attraktionslagen.
Det spelar ingen roll.
Jag tror ändå på fullt allvar att det var någon mening med att mina ögon föll på den där affischen i somras i Sverige om en konsert i en kyrka. Släpande benen lite efter mig sådär smådeprimerat för att min födelse by numera är en död sådan, gick jag där lite håglös. Visst, de som fortfarande bor kvar sneglar ibland bakom gardinerna på mig där jag låtsas motionerar ständigt och jämt.
Men det är ju just det; bara jag.
Ibland tycks det som om inget annat rör sig än jag. Där i mina barndomstrakter.
Så såg jag bara den där bilden på min vän. Känslan av att jag bara bara MÅSTE dit var helt självklar.
Jag skrev ju om det här.
Därefter följde vi varandra på FB. Så dök de upp här i Rom förra veckan. Tyvärr hade jag inte mycket tid. Men vi sågs två gånger. En gång kom de till jobbet och sen gick vi ut och åt på fredagskvällen.
Lite till lär jag känna dom. Lite till förstår jag hur oändligt bra människor de är. Varma, förstående och aldrig fördömande. 
Vi gör en djupdykning i den tid vi levde där ute på landet. Vilka som bodde där. Allt det som fanns. Allt det som inte finns kvar. De som inte finns längre.
Vi firar att B är frisk…eller åtminstone fri från konstiga värden. 
Sen följer vi dem till klostret de bor i. Hon går med gåstavar då hon har problem med höften. Det har fungerat ypperligt i Rom. Ingen går med gåstavar eller rullator här. Därför blir hon behandlad som handikappad och får sitta överallt.
När vi skiljs åt säger mannen att B är ett ”kulturmonster”. Då vi promenerat på gatorna runt stationen kommenterade och citerade han mängder av dikter och saker han läst. Inspirerad av namnen på gator och torg; Dante, Petrarca…
Dagen efter reser de hem till Sverige och Malmö där de bor sedan 15 år tillbaka.
Sen skriver K till mig på FB och tackar. Säger att hon är överväldigad för den där kvällen. Att vi kom hela familjen…
För mig var det en självklarhet.
Jag vill ju att mina barn och min man ska ta del av de där finaste fina som jag träffat på i livet.
Annonser

8 reaktioner på ”Människo möten

  1. Människomöten är så viktiga för att vi ska må bra som människor. Fast som du skriver så lär man sig något av alla möten med människor. Också de som man inte mår bra av. Jag brukar fundera över känslan jag får ibland i människomöten, fundera över vad den kan lära mig om mig själv.

    Tack för din kommentar i min blogg!

    Allt gott! /Anna-Karin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s