Ömhet

Om det är så att jag håller på att bli gammal eller om det är yogan som rundat mina kantighet vet jag inte.
Det kan ju även vara sjukdomserfarenheten som gjort mig mjukare inför sådant som förr skulle få mig att gå fullständigt i taket.
När jag ringer min mor på hennes födelsedag ( förra måndagen) och hon berättar att hon spenderat en del av sin dag på vårdcentralen för en öroninflammation svämmar det över i mitt hjärta.
Vara sjuk på sin födelsedag är inget jag önskar någon.
Får lust att krama henne fast jag är så långt borta.
Berättar att vi kommer till jul.
Hon säger bara ”jaha”.
Den gamla kantiga Marikan skulle ha blivit vansinnes sur och kanske till och med lagt till ett ironiskt ” om vi inte kommer och stör alltså…”
Nya mjuka Marika inte bara vet att det gömmer sig en glädje där i jaha:et som bara inte ligger för hennes mamma att tjoa ut.
Tanken om att man gör så gott man kan, finns numera allt mera levande.
Om man aldrig fått lära sig att säga :”ååååå så kul!” finns det helt enkelt inte på kartan att man gör det helt plötsligt.
Rösten vittnar om att hon är glad.
Det räcker.
Därför tjafsar jag inte.
När vi lagt på går jag ut och hänger upp de tibetanska flaggorna jag köpte på yogafestivalen.
Jag har tummat länge på den där lappen som följde med flaggorna.
Den med tips om vilka datum man bör hänga upp dem.
En dag är just min mors födelsedag.
Den 26 oktober.

Annonser

12 reaktioner på ”Ömhet

  1. Så glad för din skull, för jag känner så igen mej! Att kunna glädjas även fast den andra inte tjoar och visar hela känsloregistret. Har rätt mycket av sådant omkring mej. Fint att ha kunna ta det för vad det är, istället för att gräva ner sig i ilska och besvikelse. Kram!

    Och jaaa, jag gillar tibetanska flaggor!!! ♥

    Gilla

  2. Vet du Nina jag tänkte faktiskt på dig när jag hängt upp mina flaggor…mannen går runt och ser skeptiskt på dem. Undrar lite vad de ska vara bra för. ❤

    Gilla

  3. Så underbart! Hela jag är har ståpäls och tårar i ögonen. Du kan skriva dig in i mig! Kram och så vacker livskunskap ♥ (har också tibetanska små böneflaggor, de är såå fina)

    Gilla

  4. Åh..känner jag och vill krama om dig! För det är stort det där. När man kan känna så.
    Att man kan läsa mellan dom där tonerna som vi av någon anledning möter.

    Gilla

  5. Åh så fint, och tänk att man faktiskt blir lite klokare med åren och kan släppa på sin egen prestige och stolthet. Just när det gäller sina föräldrar tycker jag att jag förstår mina mer och mer ju äldre jag blir. Det är skönt.
    Kram Carina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s