Vändmöte

Jag går dit beväpnad.
En splitterny tutor glimmar och glittrar vid min sida, när läraren påpekar att hon tar emot en mamma i taget. 
Vi försäkrar att vi är där tillsammans.
Hon, tutorn, talar om att hon ska hjälpa min son.
Få honom att hitta tillbaka till lusten att lära igen. 
Hon säger inte att hon ska samarbeta med oss på ett vis som ska få honom sluta klippa sönder sina saker och massakrera allt som kommer i hans väg. 
Jag önskar med hela mitt hjärta att hon ska lyckas. 
Vill inte hitta fler saxar i tusen bitar.
Hon låter det inte ens komma ut i det där kalla videorummet vi sitter i, hon, jag, specialläraren och klassläraren, att hon just fått veta alla hemskheter min son kan hitta på.
Dem blinkade hon inte ens för. 
Hon är van. 
Kan det här. 
Jag som ju var kallad och tänkt alla möjliga hemska tankar om vad de ville säga mig känner mig äntligen omhändertagen. 
Min son kommer att bli hjälpt. 
Lärarna är mycket förstående även om de pekar på att andra lärare inte alls är det. 
Det blir en bra stund. 
En fredlig sådan. 
Trots att det blir bestämt att ett nytt möte ska bokas med de andra lärarna närvarande. 
Jag är ju inte så glad för sådant, men har tvingats att erkänna att det enda som kan få oss på rätt köl är att tala med alla parter. 
Klassläraren avslutar med att uttrycka att hon varit så ledsen för hur förra samtalet gått. 
Ni vet mitt hulkande möte. 
Hon blir inte alls chockad när tutorn vill att vi ska se över den personliga planen som inte alls är okej. 
Vi går därifrån och jag säger till tutorn att det är så skönt att jag fått tillbaka den där mjuka, kloka läraren som jag tänkt att hon var, istället för den där tvära som hon verkade förra gången. 
Ja, faktiskt är jag glad att jag gick dit. 
Beväpnad och allt.
Annonser

5 reaktioner på ”Vändmöte

  1. Åh, så bra! Ni kommer gå hela och starka ur detta. Super att ni äntligen fått en klok människa vid er sida, som vet vad hon gör och vill väl.
    Kram!

    Gilla

  2. Blir varm i hjärtat. Den där mjukheten inför det mänskliga är så viktig.
    Respekten och framför allt viljan. Att vilja samarbeta för att en individ ska få det bättre.
    Det blir bra!

    Gilla

  3. Men gud så bra att du får hjälp. Härligt! Jag tänker att det inte kan vara så lätt med ett annat språk än ens eget, och en annan kultur och syn på saker och ting. Så bra, Marika!
    Kram och ha en skön helg/ Carina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s