Fastna i halsen

Hon satt där i vår trädgård i går eftermiddag…,nästan kväll, vackra alltmöjligtpassaren.
Just nu passar hon sin förvirrade morfar.
Det berättade hon för oss.
Med sig hade hon också historier från huset där vi bodde.
Hon och hennes mamma bor ju kvar, fast på sista våningen.
Snälle engelske gentlemannen i markvåningen finns inte längre.
Han reste till England för att dö på hemmaplan.
Cancer i lungorna hade han.
Det där gör oss lite ledsna, men det som får allt att fastna totalt i halsen är när hon berättar om våra närmaste grannar.
Att kvinnan med skygga blicken och moldaviskt ursprung en dag kommit utspringande, full av blod, från sin lägenhet.
Mannen hade slagit halvt ihjäl henne…
Jag tänker att vi hörde hur deras tvååriga flicka alltid grät.
Hur han skrek och domderade både på fru, dotter och påhälsande föräldrar.
Jag tänkte alltid att något var fel därinne.
Att barn inte gråter stup i kvarten utan anledning.
Att man inte är så otacksam och skrikande på föräldrar som kommer resande från Sicilien i tid och otid för att hjälpa.
Nu förstår jag bättre.
Förstår att hans föräldrar var hennes livlina.
Kvinnan och flickan bor kvar.
Han är utkastad och har besöksförbud, men smyger runt husknutarna.
Jag har så svårt för att tänka mig det där hur det skulle vara att leva i skräck.
I skräck för den mannen du förmodligen en gång älskade.
Att vara irriterade och skrika på varandra är en sak.
Att slå en helt annan.
Ja, denna historia fastnar och stannar kvar som det där modellflygplanet vi såg på en promenad.
Först flög det så snyggt över berg och trädtoppar.
Sen fastnade det i en tallkrona.

Annonser

2 reaktioner på ”Fastna i halsen

  1. Det är så hemskt med våld, vilken situation det än är. Och som du säger, tänk att älska någon och skaffa barn och sedan slår den personen en. Man förstår inte vilka helveten människor går igenom. Vi hade en granne som fick stryk av sin man som hon kastade ut gång på gång. Vi ringde polisen, alla grannarna i trapphuset var ute en natt i morgonrockar för skriken var hemska, medan vi väntade på polisen. Så tog de med honom, sedan var han där igen och blev insläppt. De delade ett missbruk så jag vet inte hur det kom sig att hon hela tiden tog tillbaka honom, men det var outhärdligt att vara ”vittne”. Det stannar i en, som du säger.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s