Resa med bufflar

Innan jag börjar pladdra på vill jag bara understryka att jag naturligtvis är buffelmamman.
Lurar hunden lite grann för att han inte ska se när vi drar ut resväskor genom dörren.
Sen kör mannen oss till flygplatsen.
Ungdomarna är relativt lugna där bak.
Bara en tillsägelse från mannen som följd av något han sett i backspegeln.
Blir lämnade tidigt på Fiumicino.
Inte ens luggage- dropen är öppen än.
I informationsdisken ger de oss numret på checkin disken…ja, det finns inga käcka apparater för väsktags här som i Danmark. Bara för checkin…fast den har vi redan gjort hemma….hmmm!
Nåja vi ställer oss i mini kön som sen bara ökar på och ökar på medan personalen långsamt kommer och försöker tjonga igång de sömniga datorerna.
Det är då mina bufflar kör igång.
Puttar på varandra .
Slåss om att sitta/ inte sitta på resväskan.
Något har kommit ikläm i just väskan.
Det blir till att öppna och försöka trycka in grejerna.
Jag får ett jobbmail som jag väntat på nu i flera veckor och under tiden vrider lilla buffeln om tummen eller nåt på stora buffeln.
Jag svarar på mitt viktiga mail, skriker ”sluta för f-n”, så att kön blir chockad då jag dittills pratat italienska med mina odjur, samt ringer mannen för att ge honom the good news…jobbet då alltså, inte bråkungarna.
När vi äntligen fått iväg resväskan och begett oss mot säkerhetskontrollen under knuffningar och varierande diskussioner, köar vi igen.
Stora buffeln ordnar med avspärrningsband som inte sitter där de ska.
Som om han var anställd av flygplatsen.
Som om han höll lika stor ordning på sina grejer på sitt rum…
Naturligtvis tutar jag i metalldetektorn.
Inte bufflarna.
Note to self; inte bara inga skärp, skor med spännen utan noll hårspännen också!
Efter odysseen i metalldetektorn med nu helcoola och smått roade bufflar på släp drar jag mot baren.
Äta måste vi ju.
Förra gången vi reste såg stora buffeln att det stod att det fanns glutenfri mat att få, på en skylt.
Detta lästa han medan han suckande åt de medhavda mackorna som jag tvingat på honom.
Därför lyckas vi ta oss till rätt bar…
d v s när jag äntligen tar lilla buffeln på allvar och går dit han säger.
Ja ja ja, jag ber om ursäkt och sen köar vi igen, under fortsatta diskussioner bufflar emellan.
Bara för att komma fram och få höra att de galet unga tjejerna som jobbar där inte har läst skylten jag pekar på.
Jo, det finns glutenfria kakor någonstans.
That’s it!
Där slår något loss helt för buffelmamman som börjar gapa om att de borde anmälas och det ena med det andra, medan minsta buffeln bönar och ber mig lugna mig och åtminstone köpa något åt oss ”normala” bufflar.
Det finns både veganskt och vegetarianskt…bara inte glutenfritt.
Sen går vi upp till selfservicen.
Där lyckas stora buffeln äta en tallrik kyckling med ungspotatis.
En ynklig tallrik för 9 euro.
Sur och fortfarande anmälningsbenägen är jag.
Tuggar i mig min vegetariska macka som visar sig vara vegansk.
Alltså utan mozzarella.
För om man tar bort mozzarellan kostar det typ 40 cents mera.
Hur tusan nu det hänger ihop.
Men tjejerna har i paniken gjort fel så jag är utan mozzarella fast jag betalt mindre.
Ok, helt ok i allt som är o-ok.
Fast jag är utan mozzarella…
Därefter lullar vi runt i dutyfreen som är allt annat än free.
Allt kostar skjortan.
Vi köper lite choklad och sätter oss att invänta planet.
Med hörlurar på är mina bufflar ytterst trevliga.
Jag kan till och med gå på toa utan att något händer under tiden.
På planet tar skrikande barn och vuxna som reser sig upp, då de inte ska, och sånt, över så de kommer av sig båda två fast de envisats med att sitta bredvid varandra, för att det står så på biljetten (klar miss av mig!)
När kaffet kommer verkar det som om de precis blivit utsläppta på grönbete och sörplar kaffe som andra äter gräs.
Jag blir lite rörd och köper potatischips, som de önskar, och en muffin till mig själv.
Vi är ju på semester fortfarande.
Ja, resten av resan går relativt lugn.
Jag bara funderar lite på den där svenske stewarden som talar italienska också kommenterar en vilsen resenärs undran om var han ska stoppa sitt handbagage och denne steward svarar att ”flytta bara lite på de andra väskorna så här och så här. Där ser du! Använd hjärnan bara!”
Det känns lite offensivt för att komma från en service personal.
Bara det liksom.
Annars är allt lugnt.
Det är inte förrän vi står vid baggagebandet på Kastrup som det börjas igen på påpucklandet och ”din idiot är du utan hjärna” o s v o s v.
Bufflarna har vaknat till liv igen.
Tänker att det var svårt att resa med småbarn.
Nu är det tio gånger värre.
Fast jag får klart mera hjälp nu än vad jag fick när de var små.
Helt klart.
Jag får hjälp med resväskan t ex.
När vi ska av tåget som är smällfullt och jag sick sackar förbi en tjej som bara står där, men stora buffeln blir kvar bakom med resväskan, ja då ser jag honom försöka lyfta den över henne.
Då vaknar tjejen.
Jag ska också av säger hon som om vi var några oförskämda bufflar, när jag undrar om hon kan akta sig lite.
Italienska oförskämda bufflar som är vana vid att det ska gå snabbt.
Annars får man hänga med till nästa station.
Det du sås-kopps-svenskan!!!

Annonser

3 reaktioner på ”Resa med bufflar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s