Vi måste ha regn

Så är det bara. Jorden, växterna, djuren och vi. Alla behöver vi regn.

Det regnar i Rom.

Det är bara ett problem med detta.

Folk blir galna.

Trafiken kör bokstavligen ihop sig då det bildas sjöar överallt.

En sån dag ska vi åka på yogalektion jag och kompisen.

Redan när jag kommer fram till busshållplatsen är mina fötter dyblöta.

Tog helt klart fel skor. Alla paraply i världen uppväger inte det där med våta pedaler.

Tänker att jag ändå ska byta om när jag kommer fram. Torr och skön ligger yoga outfiten och väntar på mig.

Stannar framför digitalskylten på hållplatsen, som talar om för mig att min buss är fyra hållplatser därifrån och att det kommer att ta 25 minuter för den att komma. Va???

Tjugo-vaddå? Vi kommer aldrig att hinna fram någonsin. Fumlar efter mobilen för att ringa kompisen medan jag balanserar paraply och leker leken ”intestickafolkiögonenmedparaplyeländet” när bussen snällt puttrar in på hållplatsen.

Jag kommer aldrig aldrig aldrig att förstå. Kliver därför bara på den smällfulla bussen och trängs med de andra stackarna som valt att ta buss just idag. Kanske för att åka moped inte är mycket bättre och bil inte har egen fil…

När vi kommer fram till kompisens stopp är bussen så full att man inte kan röra sig alls. Jag bara ser henne suckande ta sig till dörren längst bak, men jag kan absolut inte se om hon stigit på i människomassa, som skymmer sikten helt. Tur att mobiler finns tänker jag och ringer henne.

-Kom du på bussen? , frågar jag.

-Ja, fast på den första.

-Va, är det två likadana efter varandra??? Jamen då måste jag vara på den första med. Vi ses när vi kommer fram.

Även detta kommer jag aldrig att kunna förstå. Hur kan det vara att det kommer två bussar av samma sort på en och samma gång? Hade chaufförerna liksom bestämt träff någonstans då? Höljt i mysterium då alla blir förbannade när man säger detta. Allt skylls på trafiken. Jag förstår det inte.

Så kompisen står där bak och jag där framme, på samma buss, tills vi kan tråckla oss ur djurtransporten precis i tid till lektionen men med andan i halsen.

Våta och förfärligt irriterade går vi till våran lektion.

Skönt och underbart och allt.

Sen när vi kommer ut så skiner solen.

Det är också speciellt med Rom.

Regnet och solen samsas om oss.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s