Svart fredag

Dagen börjar bra, på yogan, fast stinget av avundsjuka på min vackra, viga kompis gör sig till känna.

Hemma i väntan på att barnen ska visa sig hittar jag en jobbannons på ett FN kontor. Jamen jovisst, har ju jobbat för dem förr. Innan barnen. Kör hejvilt i gång på det och fyller i och fyller i tills jag kommer till avdelningen förra arbetsgivaren. Där blir det tvärstopp. Ska jag skriva den för femton år sedan eller småjobben jag haft sen dess?…Lovar mig själv att fortsätta i morgon. Eller en annan gång. Åtta till fem jobb. Gå hemifrån sju för att vara hemma igen efter sex på kvällen…En femtioårig hundägare med yogafixering…Kanske att jag kommer till sans och fyller i ansökan nästa vecka. Kanske inte.

Sen kommer inte femtonåringen hem till lunch. Maten ligger sorgset och torkar in medan han svarar långt om länge att han ” äter ute”. Skitunge!

Fast han kommer hem för att gå ut med hunden. Sen drar han igen. Då får jag äntligen med mig tolvåringen, som tidigarebestämt, från toan och vi kan bege oss till fantastiska köpcentret där jag väntar mig kriget. Så är det, som tur är, inte. Vi inhandlar knäskydden han behöver men hittar inget födelsedagskort som vi letar efter. Jag fingrar på ekologiskt/crueltyfritt smink men ångrar mig igen. Om man tjänar noll får man hålla sig till att fingra.

Vi tar rullmattan ner till bilen igen.

Under tiden ploppar det in ett mail på min fantastiska smartphone; ett nej! igen! Förvånansvärt nog är jag inte överraskad. Förvånansvärt nog kan man inte få veta varför de ratat mig. Ha ha! Klart att de inte vill ha gamla tanter. Även om det bara är en kurs. Även om de är svenskar.

Under tiden bubblar min son om ett spel som på Black friday går ner med 80 euro och bla bla bla och bla bla bli…förbannade smartphonar som ger dig nyheter även i underjordiska parkeringar och på omöjliga ställen i största allmänhet men knappt funkar att ringar med…Vad sa han ungen? Var det det där jädrans spelet som står på spel om de på tisdag säger att han skärpt sig i skolan? Jag fattar ingenting. Allt blir ett sammelsurium och får hjärnkontoret att stänga ner helt.

Jag är aningen ledsen och ganska irriterad när vi landar hemma igen och femtonåringen berättar att hunden gjort ett utfall mot en mamma med ett litet barn i famnen. Rädsla, tänker jag. Det hjälper inte för att justifiera min corgi-usling. Bara förklara. Varför liksom.

Black friday…var det idag det…nej, det är i morgon.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s