Efter citatet…

Läser ett citat på en blogg;  Du kan leda hästen till vattnet men inte tvinga den att dricka.

Ser hur det så väl passar in.

Men hur gör man när ens älsklingshästar tvärvägrar att ens sticka ut tungan i fyrtiograders värme och efter lång ritt?

Sätter man sig ner och tittar på när de långsamt dör?

Eller vad?

Jag kan bli tokig på sånt här.

Kanske håller jag på att bli det  med.

 

Annonser

4 reaktioner på ”Efter citatet…

  1. enaningomyoga

    Åh Marika. Andas. Titta åt andra hållet 🙂 Ingen dör självmant så att säga. Ibland är det hårt att leva med tonåringar, men tro mig, det är en fas även om det känns som en evighet. Du är en klok och varm mamma, det är jag helt säker på, oavsett vad du skriver här eller om du blir sjukt arg ibland. Vem har inte blivit det? Ingen är perfekt. Så andas. Krama din man och känn att allt går över. This too shall pass!

    Liked by 1 person

    1. Ja, jo jag vet ju det. Tack Annika! Ibland känns det som jag dras ner i allt det negativa en tonåring kan haspla ur sig. Som om mitt omsorgsfulla och tröttsamma kämpande med att bygga upp skyddsmur bara rämnar. Att jag bygger och bygger men inte får ett skit tillbaka. Det är inte så, det vet jag. Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s