Vardagshjältar

Nu när jag vaknat till liv lite bättre inser jag att tankarna, jag skrev ner igår, om akuten var aningen svartfärgade.

Det var natt och hundratals människor hade suttit i det där väntrummen. Någon skrek att de skulle anmäla att de väntat i sex timmar. Anmäla vem? Läkaren som kanske inte ens skulle hinna sova något den natten? Eller sköterskorna som försökte få ordning, luft och kolla blodtryck därinne bland stammisfyllbultar och äldre människor utan möjlighet att klara sig själva? Möjligen vakterna som såg men inte såg att en hel bunt uteliggare smög sig in för att sova i värme utan fukta, medan de jagade alkisar som tagit sig ner i underjordiska gångarna?

Dessa människor som jobbar ytterst obekväm tid för att vi som går och gör oss illa en lördagkväll också ska få vård. Ska man verkligen anmäla dem? Eller tjafsa om att de tar sig en sigg mitt i allt ihop?

Jag tror inte det. Möjligtvis ska man anmäla politikerna som tillåter att människor ska jobba rumpan av sig för en lön som ingen kan leva på. Ja, faktiskt känner jag en kille som utbildat sig till sjuksköterska för att sen flytta direkt till London, där han nu lever bra.

Här i Italien vill ingen bli sjuksköterska.

De som kämpar trots allt borde få medalj…eller mera betalt.

 

Annonser

En reaktion på ”Vardagshjältar

  1. enaningomyoga

    Problematiken känns igen men det här låter snäppet värre. Tycker att sjukvårdspersonal, lärare och poliser borde ha bra lön och gott om folk. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s