Vaknar till mitt i natten.

Det känns som jag dras ner i någonting.

Får smått panik innan min andning får bukt på det hela.

Tankarna flyger runt.

Alltid så när det är lärarsamtal på gång.

Ska jag aldrig komma ifrån detta?

Att det ska vara så förbenat svårt.

Korvstoppareskolan accepterar inte att man tappar bort sig i hormonregn och göra på annat vis. 

Jagar hjälp överallt. Övertygar sonen. Idag ska jag övertyga grafikläraren…ja, ni fattar på ett konstinriktat högstadie är det inte bra att fastna på just den lärarens ämne…eller?

Hur tar jag oss ur det här? Ska jag sparka loss sonen, som lovar och lovar men obevekligen sitter fast?…

Oss för att jag känner mig ansvarig. Kanske dumt. Men jag vill ju inte att han ska bli kuggad igen.

Egentligen är det ju han som ska ta sig i kragen.

Blä! Önskar att jag kunde ta min familj till en annan planet.2017-03-16-09.04.43.png.png

 

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s