Vårrusig

Jag hör svalorna, ser blåregnet och kan sitta med tårna i gräset när jag dricker kaffe efter middagen.

Blir glad och yr.

Jag som har hemlängtan, vad det nu är?…Nej, inte hemlängtan; Sverigelängtan.

I såna känslor åker mannen och jag en sväng till plantskolan och där går jag rakt på en kruspersilja. Vi satt precis och pratade om det på jobbet förra veckan. En mamma som varit i Sverige och köpt med sig kruspersiljefrön för att hon tröttnat på att leta. Och så finns den där under min näsa.

Klart att den får följa med hem.

Mannen tittar lite snett. Han tål inte persilja. Inte kokt i alla fall.

Men vem tänker koka den?

Den får bli ett järntillskott i salladen för hela familjen.

För mig är det en skatt jag hittat.

Nu är jag rik.

Punkt slut!

fullsizeoutput_36abDSCN4284

Annonser

7 reaktioner på ”Vårrusig

  1. ”Dagens järn” kallade min far persilja och tvingade i oss av den varje dag på sommaren. Minst en kvist skulle man äta. Jag älskar persilja än i dag 🙂
    Carina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s