Jag och vargtimmen

Vi hade på något vis kommit fram till en kompromiss.

Det räckte med ett toabesök, ett glas vatten eller att vända sig till andra sidan till slut.

Då i cellgifternas tid gick det inte att fortsätta sova just vid tre tiden.

Ögonen bara öppnades av sig själva.

Det gör de nu med.

Fast det går inte att luras med något.

Inga djupandningar funkar.

Mobilen flashar.

Det är en kompis.

Som har läst.

Som inte kan förstå.

Inte jag heller.

Detta är så ofattbart, orättvist och alla andra ord som börjar med O.

Räckte det inte med att hon förlorade en dotter?

Räckte det inte med att en annan dotter varit sjuk?

Räckte det inte med att vi alla förlorade en syster, mor och dotter?

Räckte det inte med att vi försökt hålla modet uppe under åtta år trots att svärmors förfall var så synbart?

Räckte det inte med en stor sorg för mina barn på en månad?

Räcker det aldrig?

Vad är de som vi måste betala av?

Nej, jag förstår inte alls varför jag ska vara tillbaka i vargtimmen igen varje natt…

2017-04-21 08.28.08

 

Advertisements

3 reaktioner på ”Jag och vargtimmen

  1. enaningomyoga

    Tittar man bara på sina förluster kan livet kännas överdrivet hårt. Men som tur är finns annat också. Jag hoppas du inte faller hårt den här gången. Skickar många kramar och en stor dos styrka ❤️

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s