Solkantad helg

 

Hur sammanfattar man en utav de värsta helgerna i ens liv?

Hur beskriver man att man står där i kyrkan och ser sin döda mor, för att man själv bett om det, och bara vill skaka liv i henne istället för att säga adjö?

Hur får man till en förklaring till en mycket fin begravning där vackraste sången av fars bästa väns dotter druknar i mängder av tårar från en fullspäckad kyrka?

Finns det något bra sätt att beskriva hur liten jag känner mig…mindre än två år tror jag… när, nästan, alla mors syskon droppar in?

Finns det någon som kan torka upp mig när farmors två kvarlevande systrar kommer fram och kramar min far och den slående likheten med den 96 åriga syrran och farmor golvar mig helt i en blöt pöl på golvet?

Finns det överhuvudtaget ett sätt att se en mening i käftsmällen jag får, när jag för att rädda min far och gå med på filmning av blommorna som grannen och tillika fars (förmodligen apsbergerdrabbade) kusin tvunget vill att vi ska göra, då jag läser att änkan, mamman och barnen till vännen som dog en vecka efter mor och som hon passade barnen till en gång i tiden har lämnat en bukett?

 

Livet går vidare.

Dagen efter en höstpinade begravningsdag lyser solen som på bästa sommardagen.

Jag somnar där i värmen, då jag låtsas läsa min bok. Njuter av mors blommor.

Tänker att bara solen kan hela mig nu.

 

20170506_09553420170506_140051

Annonser

12 reaktioner på ”Solkantad helg

  1. Fortsatt styrka och ork ♥
    Begravningar och farväl är fruktansvärda och samtidigt så nödvändiga, men jag som har så lätt för att gråta kan tycka det är lite för jobbigt emellanåt. Visst, gråta ska man, men när det liksom dränerar och nästan knäar en, åh, tungt.
    Vänd ansiktet mot solen nu och låt läkningen ta början, kram!

    Liked by 1 person

    1. Nina, jag är helt slut av just gråt. Min, fars, min brors, min systerdotters, hennes sambo…mina söners. Står på knä och ber om frid. Kram

      Gilla

  2. Nej jag tror ingen ser meningen med en käftsmäll när man får den. Med tiden ser en del saker annorlunda ut, men man vet ingenting egentligen, man får prova sig fram. Jag tror du hittar din väg. Skickar en lång omfamning och kärlek ❤ ❤

    Liked by 1 person

  3. Ja låt solens strålar värma dig, trösta dig, hela dig med sitt ljus. Det finns inga tröstande ord, det är bara att kämpa vidare. Jag är så rädd för att den dagen ska komma till mig snart, men mina föräldrar har levt ett långt liv, pappa blir 95 i sommar och mamma blir 90 i vinter, men det känns i hjärtat att tiden närmar sig och jag kan inte känna mig redo. Kram

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s